Ensamtid

Jag tar vara på varenda liten sekund jag har för mig själv. För i maj så kommer jag att flytta till Malmö till en lägenhet med min pojkvän. Iomed att jag fortfarande bor hemma så blir det en stor omställning för mig. Första lägenheten och den ska jag bo med en människa jag bryr mig så mycket om. Jag är supertaggad och jätteglad att det är snart! Men just nu så tar jag det lugnt när jag inte jobbar för jag behöver verkligen ta vara på denna ensamtiden för är egentligen en riktig ensamvarg.

Snart är julafton här, nyår kommer flyga förbi och sen är det redan min födelsedag. Därefter är det bara 3 månader kvar tills hjärtat kommer hem. Nu är det knappt 2 veckor sen han åkte till Thailand men ändå, haha!

Ibland blir jag så ARG på mig själv! Varför är jag så jävla dålig på att beskriva i ord hur mycket en människa betyder för mig? Varför är jag så jävla dålig på att säga jag tycker om en människa rakt i personen ögon? Jag är så dålig på att beskriva mina känslor, speciellt när man sitter framför personen.




Dessa dagarna har jag försökt komma på ett vettigt och bra sätt att beskriva hur jag känner för dig. Jag är kär i dig. Inte bara kär. Jag avgudar dig och jag är så lyckligt jävla lottad för ju mer jag hör om andras relationer och vad deras förhållanden innebär så är jag ett steg närmare min dröm. MIN DRÖM. Drömmen jag har längtat efter i hela mitt liv. Att bara kunna vara med en person och förälska sig så djupt och ärligt i denna människa. Att känna hur hela magen vrids 3 gånger om i magen 5 minuter innan man ska få krama, prata och se denna människan.
Jag känner så för dig.
Du gör mig nervös. Du gör mig glad. Du gör mig framför allt lycklig. Tack vare att du är du! När du åkte så kändes det som om någon hade dragit ut mitt hjärta och slängt iväg det. Jag vet att vi kommer att ses efter att du kommit hem och jag vet om att jag kommer att vara lika kär i dig då, OM inte mer. Men ändå blev jag så ledsen. Jag behöver dig. Jag behöver dig nära mig för du är mitt allt. Du är... det bästa jag någonsin varit med om.

Jag får mer panik för varje dag som går då jag är hemma. Jag vill inte vara här. Jag hatar det här. Jag vill bara vara med DIG och ha eget ställe där vi kan göra vad fan vi vill och inte behöva höra en massa tjat varje dag. Så fort något säger något till mig så vill jag bara slå sönder något.
Jag vill flytta till Malmö nu, med dig. Ha vårt eget liv. Jag saknar dig så mycket, snälla kom hem snart.

Idag åkte du till Thailand. Jag har tänkt på dig hela dagen, gråtit lite och knappt pratat med någon. Fikade lite med Charlotte efter jobbet och försökte verkligen hålla humöret uppe. Det gick sådär, men människorna runt omkring mig förstår. Jag saknar dig så mycket att jag får ta ett djupt andetag för att tårarna inte ska börja rinna. Detta är ju bara början, jag vill inte gråta i 5 månader i sträck. Du kommer att ha det så bra där, varmt och lugnt. Önskar jag kunde vara där med dig..
Du är min första riktiga kärlek och det är jag glad över för att jag vet att jag aldrig kommer att ångra något med dig. Du är det finaste jag har. Du får mig att känna mig så glad att jag får tårar i ögonen. Vi hör ihop. Du och jag. Vi passar perfekt och det vet du också. Allt kommer att gå så bra, det vet jag. Det är jag säker på. Allt med dig är jag säker på. Jag tvekar inte en sekund på något du och jag har.

RSS 2.0