Dessa dagarna har jag försökt komma på ett vettigt och bra sätt att beskriva hur jag känner för dig. Jag är kär i dig. Inte bara kär. Jag avgudar dig och jag är så lyckligt jävla lottad för ju mer jag hör om andras relationer och vad deras förhållanden innebär så är jag ett steg närmare min dröm. MIN DRÖM. Drömmen jag har längtat efter i hela mitt liv. Att bara kunna vara med en person och förälska sig så djupt och ärligt i denna människa. Att känna hur hela magen vrids 3 gånger om i magen 5 minuter innan man ska få krama, prata och se denna människan.

Jag känner så för dig.

Du gör mig nervös. Du gör mig glad. Du gör mig framför allt lycklig. Tack vare att du är du! När du åkte så kändes det som om någon hade dragit ut mitt hjärta och slängt iväg det. Jag vet att vi kommer att ses efter att du kommit hem och jag vet om att jag kommer att vara lika kär i dig då, OM inte mer. Men ändå blev jag så ledsen. Jag behöver dig. Jag behöver dig nära mig för du är mitt allt. Du är... det bästa jag någonsin varit med om.